Jag minns det så tydligt. Mitt första möte med Julia. Hennes Twiggy-frisyr och de helt GALNA anekdoterna från hennes tillsynes ”vanliga” vardag. Hennes oväntade analyser av verkligheten och hur hennes berättelser alltid tog så plötsliga vändningar. Jag har saknat henne genom åren. Den tokiga, härliga, omtänksamma, mjuka, intressanta och uppfriskande Julia.
Och nu hörs vi igen. Vi skickar ljudklipp till varandra på Instagram där vi resonerar om livet, världen, männen, vardagen och allt däremellan. Det är ovärderliga resonemang som berikar min vardag. Men inte nog med det, det ger mig sådana omvälvande insikter. Och det var i ett sådant resonemang jag fick bekanta mig med en ny insikt. En insikt som först blev tillgänglig tack vare resonemangen med Julia där vi på djupet pratade om vad vi vill skapa. Där jag högt resonerade med mig själv till henne om vad jag drömmer om och längtar efter. En insikt som smög sig på...
Såhär lät resonemanget jag skickade till Julia:
Och sedan slog ned som en bomb...
Minns du att jag nämnde det i inlägget om Kvinnoprenörerna? Nu ska jag berätta om bomben!
Ja, jag känner att jag slår på trumman nu. Bygger upp förväntningar som jag är rädd att jag inte kan leva upp till. Men vet du? För mig blev det en bomb. Det fick mig att komma till insikt med vad som egentligen är mitt främsta syfte, min starkaste drivkraft och mitt egentliga varför. Anledningen till att jag vill göra det jag gör.
Under nätverksträffen igår började jag omedelbart drömma stort om synergieffekter och makalösa event. Direkt började jag fantisera om att få bidra till att lyfta fram dessa kvinnors viktiga arbete i ljuset. Ja, på en gång gick hjärnan i gång. Och jag lät det hända. Jag tillät mig själv gå loss med mina tankar och idéer. För det är sådan jag är – jag kan inte stänga av min direkta känsla av entusiasm. Jag kan inte stänga av min instinktiva drivkraft att vilja motivera andra och att koppla samman olika krafter. Det sker per automatik att jag ser storheten i andra och vill få dem och världen att se densamma. Det finns i min kropp som en naturlig reaktion vid nästan alla möten med människor.
Det här förhållningssättet har funnits där länge men det är först nu jag på riktigt kan formulera vad det står för. Jag är den som vill bidra till att andra upptäcker sin egen storhet och därmed också kan släppa in världen att upptäcka densamma. Det är därför jag vill jobba med varumärkescoaching. Det är precis det min affärsidé handlar om. Nu blir allt så tydligt. Och plötsligt faller ett helt nytt ljus över ett stort projekt jag jobbat på men lagt åt sidan. Plötsligt ser jag att det inte varit ogjort arbete. Plötsligt ser jag att jag vill plocka fram det igen och utforska det med dessa uppfriskade och insiktsfulla ögon.
Vem vet vad det blir av det. Vem vet om jag hittar den där platsen. Det enda jag med säkerhet vet är att nu har jag sagt det högt - och kanske är det just det som krävs för att jag ska komma närmare det jag dömmer om....
Comentarios